Hösttankar

Det kanske är mänskligt, men jag är en sådan som alltid ser fram emot nästa årstid, vilken det än må vara. Det är klart att jag inte längtar efter oktoberrusk i juni, men i augusti börjar det locka att krypa upp i soffan med en kopp varm choklad, iförd en tjock tröja. Här är några saker jag längtar efter i höst, samt en hel bunt med stämningsfulla bilder, samtliga från Tumblr. 
 
 
Springa, hoppa och skutta i stora högar av gyllene löv.
 
Surra in mig i en stor filt och dricka varm choklad.
 
 
Komma in i rutiner och få struktur på mig själv, skolan och framtiden. Något sånär, i alla fall... 
 
Utforska nya miljöer och människor.
 
 
Lyssna till regnet som smattrar mot rutan medan jag sitter och bloggar. Som just precis nu.
 
 
Lära mig att stanna upp, andas, koppla av och göra ingenting. Jag är en Duracellkanin med kort batteritid.
 
Läsa böcker. Riktiga böcker. 
 
 
Lära mig alla ben och muskler i människokroppen. För det är sånt jag kommer göra, vettu.
 
 
Dricka litervis med te, kaffe, chai och choklad.
 
 
Rita - även om jag inte är bra på det. Vem bryr sig?
 
Springa på en ödslig väg och låtsas att jag är ensam i världen.
 
 
Baka äppelpaj - även om jag inte tycker att det är så gott.
 
Och baka kanelbullar, för det ÄR jättegott. Kom och smaka!
 
 
Försöka se lika snygg, fräsch och fashion ut som tjejen på bilden ovanför.
 
 
Andas in den kyliga, friska morgonluften och inte alls ångra att jag gick upp för en morgonpromenad.
 
Tända doftljus och bara ligga raklång på yogamattan och tänka.
 
 
Skära pumpa och göra den lika sned och vind som vanligt.
 
 
Fotografera igen och se världen med nya ögon.
 
 
Ta långa promenader i skogen och tappa bort mig i tid och rum.
 
 
Men främst av allt - njuta av att jag är jag och att ingen kan ta min själ ifrån mig. Ibland ser jag mig själv i spegeln och tänker "Henne ska jag leva med hela livet. Inget annat är så säkert som det. Ta hand om henne, så kommer hon att ta hand om dig". Ibland hjälper det att distansera sig från sig själv och se sig som en annan person - någon man ska ta hand om och älska. 

Dags att sätta igång

Hej, mina vänner!
 
Nu börjar hösten dra in över vårt land och jag känner att både jag själv och ni kanske behöver lite uppiggande, energigivande blogginspiration? Ja, jag är tillbaka! 
 
Först och främst ska jag berätta lite om var jag hamnat någonstans och vad jag kommer att ägna min tid åt under hösten, och därefter kommer jag att fortsätta med recept, träningsinspiration och livstankar som vanligt. Vad tycks om det? 
 
Jag har saknat att blogga och det kliar i fingrarna var dag. Nu har jag dessutom hunnit bunkra upp en massa lust till att skriva, fixa printables, redigera foton och hålla på. 
 
HEJ! 
 
 Så här ser jag ut om dagarna nuförtiden. Nollning innebär att man ska förnedras lite... Till och med på ICA Maxi har jag skylt och pannband på. 

En paus

Jag har länge funderat på det här med bloggen - om det är en bra idé, och vad jag egentligen får ut av att blogga. Nu har jag bestämt mig för att ta en paus. Att blogga är att vika ut sig själv och sina känslor och tankar för allmänheten, mer eller mindre. Det är kul att dela med mig av egna recept, tips och upplevelser, och att få ett forum för mina bilder, men jag känner inte riktigt glädjen i det längre, och får inget tillbaka. Give and take! Dessutom tycker jag inte om tanken på att mina vänner vet precis vad jag gör, men jag vet inte vad de har för sig i sina liv. Jag mister personlig kontakt, för "det står ju på bloggen".
 
Bloggen tar också en del tid - tid som jag kan lägga på att faktiskt umgås med mina vänner, läsa, relaxa eller träna (så småningom även plugga..). Jag slipper nu att oroa mig för vad folk ska tycka om min blogg, och jag slipper ha ångest för att inget "händer" i mitt liv. Livet har genom sociala medier blivit så fokuserade på händelser, att vi börjar tro att det alltid måste hända något. Varje kväll ska vara fartfylld, och varje stund ska vara rolig och givande. Så är det inte riktigt, och jag vill inte känna mig tvungen att hålla upp en sådan idyll. Jag lagar inte god, spännande mat varje dag, jag tränar inte så mycket som det kanske verkar, och jag är absolut inte glad hela tiden. Men man skriver ju bara när man känner sig inspirerad, eller hur?
 
Så nu, mina vänner, tar jag en paus, lutar mig tillbaka och njuter av att faktiskt vara lite privat. Jag kanske kommer tillbaka, kanske inte. Jag kommer att fortsätta lägga upp bilder på min tumblr, LifeSmilesBack. Ni hittar mig där om ni saknar mig! 
 
Ha det underbart sålänge - snart kommer hösten med sitt mysiga regn och rusk. Är det inte lustigt att vi ständigt längtar lite i smyg efter nästa årstid, oavsett vilken? 
 
Kram på er!