When Life Smiles Back

Jag har länge funderat på det här med bloggen - om det är en bra idé, och vad jag egentligen får ut av att blogga. Nu har jag bestämt mig för att ta en paus. Att blogga är att vika ut sig själv och sina känslor och tankar för allmänheten, mer eller mindre. Det är kul att dela med mig av egna recept, tips och upplevelser, och att få ett forum för mina bilder, men jag känner inte riktigt glädjen i det längre, och får inget tillbaka. Give and take! Dessutom tycker jag inte om tanken på att mina vänner vet precis vad jag gör, men jag vet inte vad de har för sig i sina liv. Jag mister personlig kontakt, för "det står ju på bloggen".

 

Bloggen tar också en del tid - tid som jag kan lägga på att faktiskt umgås med mina vänner, läsa, relaxa eller träna (så småningom även plugga..). Jag slipper nu att oroa mig för vad folk ska tycka om min blogg, och jag slipper ha ångest för att inget "händer" i mitt liv. Livet har genom sociala medier blivit så fokuserade på händelser, att vi börjar tro att det alltid måste hända något. Varje kväll ska vara fartfylld, och varje stund ska vara rolig och givande. Så är det inte riktigt, och jag vill inte känna mig tvungen att hålla upp en sådan idyll. Jag lagar inte god, spännande mat varje dag, jag tränar inte så mycket som det kanske verkar, och jag är absolut inte glad hela tiden. Men man skriver ju bara när man känner sig inspirerad, eller hur?

 

Så nu, mina vänner, tar jag en paus, lutar mig tillbaka och njuter av att faktiskt vara lite privat. Jag kanske kommer tillbaka, kanske inte. Jag kommer att fortsätta lägga upp bilder på min tumblr, LifeSmilesBack. Ni hittar mig där om ni saknar mig! 

 

Ha det underbart sålänge - snart kommer hösten med sitt mysiga regn och rusk. Är det inte lustigt att vi ständigt längtar lite i smyg efter nästa årstid, oavsett vilken? 

 

Kram på er!