When Life Smiles Back

 

Oxford en söndagsmorgon är ungefär som en postapokalyptisk film. När det går över till vintertid och alla utom jag passar på att sova en timme längre är det ännu mer öde. Jag tog kameran i handen och traskade ut på stan. Jag såg ungefär fem människor på en halvtimme. Det händer aldrig annars i denna annars livliga stad. 

 

Terminen tuggar på och jag har redan klarat av två veckor! En fjärdedel! Min påse med pepparkakor sitter och stirrar på mig från hyllan på andra sidan rummet, men jag har lovat mig själv att vänta tills halva terminen gått. Jag kanske klarar det. Kanske inte. Vi får se. 

 

Vecka tre, nu kör vi.